I måndags förlorade vi vår Dee i en hemsk olycka.. En chock som fortfarande är total och jag bryter ihop flera gånger om dagen. Att förlora en hund har jag varit med om flera gånger men då pga sjukdom och jag har varit förberedd och bestämt att nu gör vi inte mer. Såklart alltid en stor sorg men känslan av att min bästa vän inte har ont mer har gjort det acceptabelt trots många fällda tårar. Att däremot hitta Dee som var så full av liv, glädje och kärlek helt livlös är något av det värsta jag varit med om. Jag vet inte om jag någonsin kommer hämta mig fullt från det här och just nu känns hela min framtid som ett svart hål. När jag bestämde mig den 8e april 2018 att jag skulle ha en valp efter Dee's föräldrar så kunde jag aldrig ana att jag i dec -18 skulle hämta hem den bästa hunden jag någonsin haft. Jag gjorde allting rätt med Dee, aldrig ett misslyckande i hennes träning eller uppfostran. Vi skyndade långsamt och jag kände verkligen av vad hon var mogen för och förhastade aldrig något. Dee hade en sådan exakt blandning av självständighet och lyhördhet som man vill ha i en hund, hon tog gärna egna svängar men kom alltid då jag ropade och ville alltid vara mig till lags. Hon lekte gärna själv men älskade när jag bjöd in till lek. Hon ville alltid va med mig men accepterade att hon blev bortstängd eller lämnad själv ändå. Hon litade på mig jämnt och tyvärr kunde hon inte det i måndags... Jag hade sådana planer för Dee och mig. Jag köpte aldrig Dee för endast avel eller utställning, men hon hade en väldigt intressant stamtavla, jag köpte henne för att jag ville ha en ny träningskompis, en hund som förhoppningsvis kunde visa mer glädje och lust i träning än damerna här hemma. En hund som jag hoppades på att såklart kunna använda i mitt avelsarbete men det var inte det viktigaste för mig. Dee och jag skulle börja gå kurser till våren, vi skulle ut och resa och efter förra helgens utställningar där hon verkligen visade att: - matte jag kan det här och trivs med det. Då kände jag att nu klarar vi allt! Dagen efter fanns hon inte mer... Jag brydde mig inte i att folk tyckte hon var stor eller för mycket, för mig var hon perfekt! Hon var det jag drömt om och det jag ville ha.. Jag visste att hon som vuxen skulle vara den perfekta hunden, Dee hann bara bli 1 år och nu får jag aldrig veta hur vårt liv tillsammans skulle bli. Vår tid tillsammans blev alldeles för kort och jag vet inte hur men på något sätt ska jag ta mig igenom denna förlust så jag kan minnas Dee med leende igen <3
0 Comments
Vi har spenderat helgen i utställningsringen och därför fick Dee fira sin födelsedag med vänstervarv och köttbullar ;)
Resultaten var väl inte dom bästa men inte sämst heller! Dee fick VG båda dagarna men kritikerna var super och vi har haft så kul i ringen jag och Dee, vilket vi satsar på nu! Gårdagens domare var en domare som varit med länge och Dee var en super fin tik tyckte han men hon var för kraftig och grov för hans smak, vilket är helt okej för mig. Dagens domare var en ny examinerad domare som var otrolig med hundarna. hon mätte Dee till 32cm men sa samtidigt att hon var ny och inte så duktig än. Vi har mätt henne till 31 här hemma. Det är väl som de båda domarna sa, Dee passar inte i junkl helt enkelt. Efter mycket funderande under lång tid så har jag tagit beslutet att inte låta Axi gå i avel något mer. Största anledningen är att hennes första kull inte håller mentalt av vad jag fått höra och se, och såklart att hon själv ibland inte håller ihop.
Såklart känns det såå trist då Axi i största del är en härlig tik men bara för det så är hon inte ett avelsmaterial. Jag kan inte heller frångå mitt avelstänk och den röda tråd jag själv satt som grund för min avel - Att föda upp mentalt stabila hundar som fungerar i alla situationer med en tydlig av och på knapp. Så därför kommer det tyvärr ändras om på valpsidan och en ny kombo kommer läggas ut framöver. Finaste bästa Axi kommer såklart bo kvar hos oss och vara vår älskade familjemedlem precis som tidigare och hänga med på alla våra galna upptåg <3 Hundsidan har gjorts om!! På valpsidan går det framåt. Vi har en valp tingad, en familj som kommer och ska titta på måndag, en söker vi fodervärd åt och några har jag fått mail av, så vi får se hur det slutar. Vi har fått valppaketen, stamtavlorna, informationsbreven från moderna och nu väntar vi bara på Royal Canins startpaket så har vi det som ska följa med valpen klart oxå. Jag ska boka tid hos veterinären för besiktning, chip och vaccinering i lämplig tid innan leverans. Kiwillas Bright Benza har fått ett nytt hem och vi önskar Maria B med familj välkommen till kenneln. Jag hoppas ni trivs med Benza <3 Melzo's Lady Danger är ju anmäld till utställning den 12-13/10 i Sundsvall, både för sspk och skk. Idag har vi fått veta att på sspk är det 18st dp anmälda varav 2st tikar i junkl, på skk är det 16st dp men dom har inte skrivit ut någon klass indelning och därför vet jag inte om hon har någon konkurrent men jag antar att det är en till även där :) Ska bli så kul att ställa hund igen och ännu mer kul att det är med Dee och officiellt. Det kommer Miss Dee ha på sin 1års dag den 12e oktober på SSPK's utställning i Söråker och den 13e för SKK i Sundsvall.
Vi ser så mycket fram emot detta och redan nu vet vi att det är 16st dvärgpinscher anmälda till Skk. SSPK har inte anmälningstiden gått ut än på så där får vi vänta ett tag till innan vi får veta antalet. Dee har vuxit och mognat så mycket så det ska bli kul att få visa upp henne i officiella sammanhang. Beroende på hur det går så har vi en del planer inför nästa år och det ska bli så himla kul! Vissa planer är tillsammans med Dee's uppfödare Amanda och vi har alltid sjukt kul tillsammans så det ser jag verkligen fram emot. En plan jag har är att ta med Mira och åka till våra grannländer under nästa år och se om vi kan plocka nått CERT utomlands med. Dee kommer jag ha i Sverige under nästa år och jag har redan börjat kika på vilka utställningar som skulle kunna passa oss. Förhoppningen är ju att vi ska ha en av våra hanar ur D-kullen på foder och även ställa honom under nästa år, så jag hoppas och önskar att min kropp vill vara med mig på dessa planer och inte strejka som den gjort nu sedan skovet jag hade 2017.. Har fortfarande väldigt dåligt med energi och koppen tycker att vardagen är nog påfrestande. Men om vi då börjar med utställning på hemmaplan här i oktober och sedan fortsätter lite lätt under 2020 så kanske vi klarar våra mål. Vi ska ju förhoppningsvis ha vår E-kull under våren 2020 så det blir nog ett väldigt fint hund år. Men nu ska vi glädjas åt vår D-kull som är här och som vanligt se till att deras första 9 veckor i livet blir så bra som det bara kan <3
Igår kväll födde Mira 5 st härligt röda hanar och de är dom som ingår i vår D-kull!!
Vi söker fodervärd till en av killarna och resterande är till salu till rätt hem. Vi ser gärna att intresse för meritering och aktivering finns hos dig som köpare av valp från vår kennel. Väl mött Cecilia Viberg [email protected] 073-060 34 86 Har ju glömt att berätta att jag och mamma tog med oss Kenya och Miss Dee upp till Multråbergets topp! En fin dag i slutet av min semester men ganska jobbig tur uppför berget. Vi hade med oss fika och filt och kikade på utsikten. Men i fredags åkte vi till stugan i Bysjö och spenderade fredag eftermiddag och hela lördag där :) Så himla mysigt och en skön tripp såhär innan vi inte får åka bil med Mira mer än till veterinären.
På fredagkväll tog vi en promenad ner till forsen och sedan myste jag och mamma på altanen medan vovvarna antingen sov på någon av stolarna eller var ute på gräset och strosade runt. På lördag förmiddag kom Ove upp till stugan oxå och hundarna blev så glada att se honom. Han åkte på jobb tidigt på torsdags morgonen och kom hem sent på fredagkväll då jag och hundarna redan åkt till stugan. Vi pysslade ute hela lördagen och Ove hjälpte mamma med grunden till en liten bod hon köpt. Tyvärr blev det inget av med att meta då det blåste vågor på sjön. Vi kommer såklart åka upp till stugan med valparna då de har åldern inne. Då har jag jobbat 2 dagar efter semestern och det går riktigt bra, trots sedvanlig jobbångest i söndags ;) haha!!
Men det dröjer inte många veckor innan jag är ledig några dagar igen kring Miras valpning <3 Sedan är det långveckor enda fram till jul men då ska jag vara långledig mellan den 21/12 till 6/1 så det känns skönt :) Vi har en skendräktig Miss Dee här hemma och hon har tappat lite då hon inte vill äta men nu då Mira fått börja med Royal Canins Starter så får Dee oxå äta av den för att få i sig lite mer fett. Vi ska börja vänja henne vid cykeln oxå då detta kan bli bra träning för henne nu då Mira ska ha valpar och jag inte vill vara hemifrån i allt för många timmar för promenader. Dee kommer inte ställas ut förrän i oktober men jag vill ändå hålla henne i bra form, jag är inte vidare för att de slappar till sig för att sedan tok tränas inför aktiviteter. Bättre att hålla formen hela tiden om det inte finns en vettig anledning till vila och slapp. Annars ser vi just nu bara fram emot valparna i Miras mage <3 Jag ska bli bättre på att uppdatera och såklart kommer det sig naturligt då valparna har kommit då jag verkligen älskar att lägga ut då det händer så mycket. Att få motivation till uppdatering då vi bara är hemma och skrotar är svårt. Nej nu ska jag natt rasta vovvarna för att sedan göra mig klar för natten. Imorgon ringer klockan kvart i 6 som vanligt när jag jobbar. Till helgen ska vi hälsa på uppe i sommarstugan såhär innan Mira inte får åka bil mer än till veterinären ;) Så har jag äntligen gått på semester och är inne i semestervecka nr 2 :) Vi började semestern med att åka på en liten resa till Boden och Oves kusiner. Där spenderade vi dagarna med långpromenader, besök på Rödbergsfortet och en härlig tur efter Storforsen. Kvällarna bestod av trötta hundar, kortspel och glada skratt <3 Vi var i Boden mellan lördag och tisdag och väl hemma packades väskan om och på torsdagen följde jag och vovvarna med Elin och hennes vovvar till deras stuga i Högakusten. Där spenderades dagarna på ön med bad, promenad runt ön och slappande. Vi tvåbenta tog även båten till Ulvön och turistade lite under lördagen medan vovvarna fick vara kvar i stugan. Helt fantastiskt och Kenya har verkligen haft en härlig tid på ön då hon fått vara lös från morgon till kväll ;) Ön är ca 2km i omkrets och endast en till stuga som inte varit besökt under våra dagar så Kenya har kunnat springa som hon velat och jag har inte behövt oroa mig över henne <3 Såklart har vi tagit en massa bilder och de kommer här: Boden: Värns:
|
Arkiv:
April 2024
Kategorier:
|