Vi tog oss äntligen ut i skogen! Så mysigt och både jag, vovvarna och valparna tyckte det var mysigt och kul!
Nu ser vi fram emot fler turer men det faller rätt mycket snö och vägarna körs det tyvärr inte på så vi lär få pulsa oss fram ;) Iofs bra träning för både mig och vovvarna det med. 

Såklart gjorde sig saknaden av Dee sig påmind och värst då jag körde inkallning. Jag tränade Dee att hon skulle nudda min hand då hon kom tillbaka och såklart gjorde jag detta med mina vuxna som tyvärr inte fattar det och det gjorde ont i mig, men jag ska träna in det på mina vuxna nu oxå så har vi något att pyssla med i vinter ;)

Jag har faktiskt planerat vilka hanar jag kommer använda på Mira framöver. Jag kommer förhoppningsvis kunna ta två kullar till på henne och jag har 2 hannar jag verkligen gillar framför mig. En är bestämd sedan länge och den andra var inte alls något jag funderade på tills jag kom på att detta blir precis vad jag hade tänkt för ett par år sedan <3

Nu får jag bara hoppas att Mira håller sig frisk och kry och att det inte händer något allvarligt.

Jag har ju efter Dee's bortgång en panikkänsla så fort vovvarna är utom synhåll och blir så rädd då de inte syns till när vi är ute.

Veckorna som gått sedan Dee lämnade oss har varit sjukt jobbiga. Jag har fortfarande inte varit på någon längre skogspromenad än då det gör alldeles för ont av att inte ha Dee med. Hon älskade skogen och det var där vi tränade, busade och umgicks samtidigt som vi skapade våra band mellan oss.
Att inte ha Diddin hos oss är en pina varje dag, men det börjar sakta bli bättre och såklart går livet och dagarna vidare.
Här hemma har vi nu 3 valpar kvar och någon dag i veckan kommer det en familj som ska kika på två av dem. Darion kommer få bo kvar här till lämplig fodervärd dyker upp är tanken. Samtidigt som jag tror att hans närvaro gör det lättare att fokusera och hitta glädje igen i hundträningen.
Kenya, Axi och Mira ger mig såklart så mycket kärlek och utan dem hade jag nog gått sönder ännu mer efter förlusten av Dee. Grejen är att dom är fullfjädrade Cecilia hundar och de gör vad jag ber dem om och kan det jag vill. Dessutom tränar vi endast för skojs skull då de kan så mycket redan. Jag vill ju ha något att träna och tävla med igen ;)

Men Dee lever kvar i mitt minne för alltid och jag kommer på något vis att hedra henne i kenneln i framtiden och hon kommer vara en del i vår framtid på ett eller annat vis.

Annars tar vi det bara lugnt nu, hösten är vacker men kall och vi försöker va ute i solen de dagar den visar sig.
Jag har ofantligt ont i kroppen, värst är händerna och fotlederna.. men så mår jag inge vidare heller så det hänger väl ihop.  Men vi ser fram emot en lugn vinter där vi kan läka och ta igen oss på bästa sätt.